Byrundan 6: Kårböle Skans med redutter

På 1400-talet och framåt var norrmännen herrar över både Jämtland och Härjedalen. Hälsingland var alltså under långa tider gränslandskap mot Norge.
Riksgränsen gick bara några kilometer från Kårböle. Ofta rådde oro i gränstrakterna och svenskarna byggde skansar för att skydda sig mot angrepp från
väst. Det finns dock inga uppgifter om att Kårböle Skans utsatts för fientliga attacker. Sin slutliga utformning fick skansen på 1640-talet. Det var när
majoren vid Hälsinge regemente – Mathias Francken – blev utsedd till befälhavare på anläggningen. Skansen var i mycket dåligt skick och från Skansberget kunde fienden se in i skansen. Major Francken gjorde en rad förbättringar, bl. a genom att bredda och fördjupa vallgraven. Bröstvärnet försågs
med starka palissader och överst på Skansberget byggdes en redutt för 48 man och en krutkällare. Längre ner i sluttningen anlades ytterligare en redutt
för 24 man och mitt för skansen en redutt med palissader och en ”grav” för en besättning på 50 man. Dessutom organiserades en vaktkedja till häst på en
front av en halv mil. Sista gången Kårböle Skans var bemannad med krigsfolk var 1676-79. Vid vägomläggningen 1929 restes en minnessten över
det gamla försvarsverket med inskriptionen ” Till minne av fädrens kamp för hembygdens värn ”. I samband med Skansens Dag utplacerades kanonerna
som en hyllning till de officerare och manskap från Hälsinge regemente som rustade skansen 1644.