Branden som satte Kårböle på kartan
På eftermiddagen den 14 juli larmades 112 om bränder på Nötberget och vid Ängra och några dagar därefter brann det även i Enskogen. Bränderna gick inte att hejda i den snustorra terrängen utan hotade snart bebyggelsen. Byarna utrymdes successivt och som mest var Enskogen, Finneby, Storån, Huskölen, Karlstrand, Ängra, Laforsen, Kårböleskog och Kårböle helt tömda. På kartan nedan kan man se brandområdenas utbredning på kvällen den 31 juli. Då var bränderna under kontroll och bybefolkningen hade återvänt. Det var en massiv insats av brandmän på marken, helikoptrar och flygplan som vattenbombade, arbetsmaskiner som byggde begränsningslinjer, militära enheter, poliser och frivilliga som möjliggjorde denna seger över naturens krafter. Inte bara Sverige mobiliserade sina resurser. Brandplan kom från södra Europa, helikoptrar från Norge och brandmän från Danmark, Polen, Finland och Frankrike. Sammantaget var det närmare 2000 personer engagerade.
Denna gång var Kårböle hotat från nordväst, norr, öster och söder. Förra gången Sverige mobiliserade till skydd för Kårböle var 1644–45 under Torstenssons krig. Då fanns hotet i väster med norska förband i Härjedalen. Som mest fanns då drygt 500 svenska soldater i och vid Kårböle skans.
